Serbisk imperativ: så ger du uppmaningar och säger nej
Imperativen (imperativ) är det verbsätt på serbiska som du använder för befallningar, inbjudningar och artiga böner. Det är en av de allra vanligaste verbformerna — du behöver den så fort du ber någon om något: „Dođi ovamo!“ (Kom hit!), „Sačekaj me, molim te.“ (Vänta på mig, snälla.). Formen bildas från stammen i presens tredje person plural. För du-formen (ti) läggs -i till: radi! (jobba!), sedi! (sätt dig!), eller -j hos verb på -ati: čitaj! (läs!), sačekaj! (vänta!). För ni-formen (vi) blir det -ite eller -jte: radite!, čitajte! Av samma verb får man alltså paret „Dođi ovamo!“ (till en närstående person) och „Dođite ovamo!“ (till flera, eller artigt till en person). Det finns också en „låt oss“-form i första person plural, radimo! (vi jobbar / låt oss jobba!). Lägg märke till att vi-formen inte bara är plural utan också ett artigt tilltal till en främling eller äldre: „Izvolite, sedite.“, „Uđite.“, „Čitajte glasno!“ Artigheten förstärks med molim te / molim vas (snälla), medan själva verbformen är oförändrad: „Sačekaj me, molim te.“ Det som svenska elever oftast missar är nekandet. På svenska sätter vi bara inte efter imperativen: „oroa dig inte“. På serbiska räcker inte det i vårdat språk — man nekar i stället med nemoj / nemojte + da + presens: „Nemoj da brineš.“, „Nemojte da brinete.“ Ett kalt ne framför imperativen („Ne brini.“) hörs i snabbt tal men är inte vårdad standard. Vänj dig vid mönstret nemoj(te) + da i stället för att översätta det svenska inte rakt av.
Exempel
- Dođi ovamo! Come here!
- Čitajte glasno! Read aloud!
- Nemoj da brineš. Don't worry.
Hela lektionen
Allt i videon, som text.
-
Uđi. Sačekaj. Ne brini. Tre små ord som du säger till någon varje dag — och alla tre är samma form. Det är imperativen: med den befaller, bjuder in och ber du. Och när du vill säga nemoj, ändras spelet helt.
-
Imperativen är den form du använder för att vända dig direkt till någon: du ber dem att göra något. Den har bara två former som du ständigt kommer att använda — ti, när du talar till en nära person, och vi, när det är flera personer eller när du är artig. Den byggs från presens, så vi börjar med stammen.
-
Här är receptet. Du tar de-formen i presens och tar bort ändelsen. Det som blir kvar är stammen. Till den lägger du för ti till -i eller -j, och för vi lägger du till -ite eller -jte. Verb på -ati ger oftast -j, medan de övriga ger -i.
-
Titta på verbet raditi. I presens heter det oni rade, stammen är rad-. Lägg till -i så får du en befallning till en person: Radi! Och för flera personer lägger du till -ite: Radite!
-
Nu ett verb på -ati: čitati. Oni čitaju, stammen tar -j. Till en person: Čitaj glasno! Och till en grupp, eller artigt, lägger du till -jte: Čitajte glasno!
-
I verkligheten hör du oftast imperativen som en inbjudan, inte som en sträng order. När du ropar på någon att komma närmare säger du: Dođi ovamo! Verbet är doći, och formen dođi är skarp och varm på samma gång — tonen beror på rösten, inte på formen.
-
Samma verb riktat till flera personer, eller artigt till en person du inte känner väl, tar -ite: Dođite ovamo! Formen vi är inte bara plural — det är också din artighet. Med samma ändelse talar du till både en grupp och en okänd person: sedite, izvolite, uđite.
-
Och nu den viktigaste delen, som du är här för. En nekande imperativ bildar du inte genom att bara sätta ne framför formen. I vårdad serbiska använder du hjälpordet nemoj för en person, eller nemojte för flera, och sedan da och presens.
-
Vill du lugna någon, säga att de inte ska oroa sig? Du tar nemoj, lägger till da och presens av verbet brinuti: Nemoj da brineš. Till flera personer: nemojte da brinete. Ordet nemoj bär hela förbudet, medan verbet bara står i presens efter da.
-
Här är fällan. Många försöker neka genom att sätta ne framför imperativen — ne brini. Det hörs i snabbt tal, men i vårdad, standardiserad serbiska låter nemoj da brineš mer naturligt. Vanan byggs av nemoj, inte av ett naket ne framför formen.
-
Du mjukar upp imperativen med ett enda ord — molim te, eller artigt molim vas. Så blir en order en bön utan att verbets form ändras: Sačekaj me, molim te. Samma imperativ, helt annan ton: du lägger till molim te och befallningen blir en vänlig bön.
-
Sammanfattning. Imperativen bygger du från presensstammen: för ti lägger du till -i eller -j, för vi -ite eller -jte. Vi är både plural och artighet. Och det nekande är inte ett naket ne — utan nemoj eller nemojte, sedan da och presens. Säg uđi, sačekaj, nemoj da brineš — och du kommer att låta naturlig.