Serbiska obestämda och nekande pronomen samt dubbel negation
Serbiskan bygger sina obestämda och nekande pronomen av frågeorden ko (vem) och šta (vad) genom att lägga till ett av tre prefix. Med ne- får du den obestämda, positiva betydelsen: neko (någon) och nešto (något), som i Neko je ovde (Någon är här) och Imam nešto za tebe (Jag har något åt dig). Med ni- får du den nekande betydelsen: niko (ingen), ništa (inget), nikad (aldrig) och nigde (ingenstans). Med i- får du ett "någon alls"-ord som hör hemma i frågor och villkorssatser: iko (vem som helst), išta (vad som helst). Till detta kommer allmängdsorden svako (alla, var och en) och sve (allt). Tre små prefix, ett helt system. Det som verkligen skiljer serbiskan från svenskan är den obligatoriska dubbla negationen. Ett ni-ord kan aldrig stå ensamt – det kräver att även verbet negeras med ne. Därför heter det Niko ne zna (Ingen vet), ordagrant ungefär "Ingen inte vet". Samma sak med Nikad ne idem tamo (Jag går aldrig dit) och med Nemam ništa (Jag har inget), där nemam redan är den negerade formen av imam (jag har). På svenska har vi precis tvärtom: vi använder bara en negation per sats och skulle aldrig säga "Ingen inte vet". Det är här svensktalande behöver vända på sin grammatiska intuition – i serbiskan upphäver två negationer inte varandra, de förstärker varandra. Negationerna kan dessutom staplas. I en mening kan flera nekande ord samsas, och verbet behåller ändå sitt ne: Niko nikad ništa ne kaže (Ingen säger någonsin något). Tre ni-ord och ett negerat verb i samma sats är fullständigt korrekt och låter helt naturligt på serbiska, även om en ordagrann svensk motsvarighet skulle stapla negationer på ett sätt vi aldrig tillåter. De vanligaste fällorna för svensktalande är tre. Den första är att glömma ne på verbet: det heter inte Niko zna utan Niko ne zna. Den andra är att tro att två negationer tar ut varandra och därför skriva Imam ništa (med ett positivt verb) – rätt form är Nemam ništa. Den tredje gäller prepositioner: när ett ni-pronomen styrs av en preposition delas ordet, och prepositionen skjuts in. Det heter ni od koga och ni sa kim, inte od nikoga eller sa nikim. Håll de tre prefixen isär, kom ihåg att ni-ord alltid drar med sig ett ne, och du har greppat ett av serbiskans mest karakteristiska grammatikmönster.
Exempel
- Niko ne zna. Nobody knows.
- Nemam ništa. I have nothing.
- Nikad ne idem tamo. I never go there.
Hela lektionen
Allt i videon, som text.
-
För att säga att ingen vet på serbiska använder du faktiskt två nekande ord på en gång. Tar du bort ett går meningen sönder.
-
Den här lektionen tar upp två familjer av pronomen. De obestämda — någon, något — och de nekande — ingen, inget, aldrig. Den nekande familjen har en särskild regel som lurar alla, så vi bygger upp till den.
-
Allt byggs av två frågeord: ko, som betyder vem, och šta, som betyder vad. Lägg till ett litet prefix på vart och ett så får du en hel uppsättning pronomen.
-
Börja med de enkla, jakande. Prefixet ne- ger dig någon och något. Neko je ovde. Någon är här.
-
Och versionen för saker fungerar på exakt samma sätt. Imam nešto za tebe. Jag har något till dig.
-
Nu kommer lektionens kärna. De nekande pronomenen börjar på ni-: niko är ingen, ništa är inget, nikad är aldrig. Och här är regeln som allt hänger på — varje gång du använder ett av dessa måste verbet också negeras.
-
Så ingen vet är inte bara ett nekande. Pronomenet är nekande och verbet får ne framför sig. Niko ne zna. Ingen vet.
-
Samma sak med inget. Verbet bär redan sin egen negation, och det är precis vad regeln vill ha. Nemam ništa. Jag har inget.
-
Aldrig fungerar på samma sätt. Nikad är det nekande tidsordet, så verbet negeras precis bredvid det. Nikad ne idem tamo. Jag går aldrig dit.
-
Det stannar inte vid två nekande ord. När flera nekande ord hamnar i en mening förblir de alla nekande, och verbet får ändå sitt ne. Att hopa nekande ord är inget misstag här — det krävs.
-
Lyssna på hur många nekande ord den här meningen bär — ingen, aldrig, inget, och ett negerat verb, allt på en gång. Niko nikad ništa ne kaže. Ingen säger någonsin något.
-
En uppsättning till att kunna: familjen vem som helst med prefixet i-. Iko och išta betyder vem som helst och vad som helst, och de dyker mest upp i frågor och villkor — som att fråga om det finns någon här.
-
Här är den stora fällan. Det känns naturligt att lämna verbet jakande när subjektet redan är ingen — men det är precis fel på serbiska. Verbet måste negeras.
-
Och försök inte upphäva fördubblingen för att få logiken att gå ihop. Två nekande ord tar inte ut varandra — båda hör hemma, varje gång.
-
Så, tre saker att minnas. Ne- betyder någon, ni- betyder ingen, i- betyder vem som helst. Ett ni-ord drar alltid ne till verbet. Och nekande ord staplas — låt dem göra det.