Serbiskans se: opersonliga och reciproka konstruktioner
Du känner kanske redan igen serbiskans se från reflexiva verb, men ordet har två andra viktiga uppgifter som är värda att ha koll på på B1-nivå. Båda löser du på svenska med helt andra medel, så vi tar det steg för steg. Den första uppgiften är den opersonliga. Här berättar satsen vad som görs, utan att peka ut något bestämt subjekt, och verbet står oftast i tredje person singular. Tänk på "Ovde se ne puši." – alltså att det inte röks här. På svenska säger du gärna "här röker man inte" eller använder s-passiv: "här röks det inte", och det är precis den känslan serbiskans se ger. På samma sätt motsvarar "Kako se to kaže?" vårt "hur säger man det?", och du kan bygga ut det till "Kako se to kaže na srpskom?". En skylt eller upplysning som "Ovde se govori srpski." betyder "här talas serbiska". Poängen är att ingen bestämd person nämns – det gäller allmänt. Den andra uppgiften är den reciproka. Här är det två eller flera som gör något med varandra, och verbet står i plural. Här har svenskan en riktigt fin hake: vårt ses i "vi ses i morgon" är samma s-form med ömsesidig betydelse, så "Vidimo se sutra." är lätt att minnas. "Volimo se." betyder "vi älskar varandra", "Poznaju se godinama." betyder "de har känt varandra i åratal", och "čujemo se" är det vardagliga "vi hörs". Där svenskan ofta lägger till varandra klarar serbiskan det med enbart se – men se är å andra sidan obligatoriskt; tar du bort det försvinner betydelsen. Lägg märke till ordföljden: se är ett klitiskt småord som söker andra position i satsen. Tre fällor är värda att undvika. För det första: lägg inte till ett konkret subjekt i en opersonlig sats – "Kako ti to kažeš?" betyder "hur säger du det?" och är inte längre opersonligt. För det andra: glöm inte se i reciproka satser – "Vidimo sutra" tappar betydelsen varandra. För det tredje: se upp med placeringen av se, så att det hamnar rätt i satsen.
Exempel
- Kako se to kaže? How do you say that?
- Ovde se ne puši. No smoking here.
- Vidimo se sutra. See you tomorrow.
Hela lektionen
Allt i videon, som text.
-
Ovde se ne puši. Vidimo se sutra. Två helt vanliga meningar — men samma lilla se i dem gör två helt olika jobb. I den ena finns ingen alls, i den andra vänder sig två personer mot varandra. Nu reder vi ut det här en gång för alla.
-
Partikeln se tillsammans med ett verb kan göra väldigt mycket, men idag tittar vi på två centrala jobb. Det första är det opersonliga: du säger vad som görs, men inte alls vem. Det andra är det ömsesidiga, det reflexiva: två eller fler gör samma sak mot varandra. Samma tre bokstäver, två världar.
-
Vi börjar med det opersonliga se. Här finns inget subjekt, ingen bestämd person som utför handlingen. Du talar om en allmän regel, en sedvänja eller om vad som är tillåtet. Verbet står oftast i tredje person singular, och se ger det den där opersonliga, allmänna betydelsen — som om det gäller alla.
-
Titta på den klassiska skylten du ser i byggnader och på kaféer: Ovde se ne puši. Vem röker inte? Ingen bestämd — det är en regel för alla. Det finns inget subjekt, verbet står i tredje person, och se bär det där allmänna, opersonliga budskapet. Så skriver man ett förbud utan att peka ut någon.
-
På samma sätt frågar man hur något uttalas eller heter. Det här är en mening du kommer att behöva varje dag medan du lär dig språket: Kako se to kaže na srpskom? Återigen inget subjekt — du frågar inte hur du säger det, utan hur det överhuvudtaget sägs. Det opersonliga se gör frågan allmän, som om du frågade hela språket.
-
Det opersonliga se beskriver också en sedvänja eller det som är brukligt på en plats. På en skylt i en affär eller på dörren till en mottagning läser du: Ovde se govori srpski. Det sägs inte vem som talar — budskapet är att serbiska är husets språk. Govori se, radi se, jede se: det är mönstret för allt som gäller allmänt.
-
Nu går vi över till det andra jobbet — det ömsesidiga, reflexiva se. Här finns det verkligen ett subjekt: två eller fler personer. Men de utför inte handlingen på någon tredje, utan mot varandra, ömsesidigt. Subjektet står i plural, och se betyder varandra.
-
Allra varmast hör man det i ett enda verb. När två personer hyser kärlek till varandra säger de helt enkelt: Volimo se. Vi älskar — vem? Varandra. Här raderar se inte subjektet, tvärtom: det visar att kärleken går åt båda hållen, ömsesidigt.
-
Den vanligaste avskedshälsningen är också ett ömsesidigt se. När du skiljs från någon säger du inte adjö, utan: Vidimo se sutra. Vidimo se — vi kommer att se varandra. Det finns ett subjekt, vi, och handlingen är ömsesidig. Därför låter det också varmare än ett vanligt farväl.
-
Här är fler ömsesidiga verb som du kommer att använda hela tiden — alla fungerar enligt samma mönster: subjekt i plural plus se. Poznaju se godinama i često se čuju. Poznaju se — de känner varandra. Čuju se — de hör av sig till varandra. Vole se, grle se, mire se: när två personer gör samma sak mot varandra kommer se.
-
Och nu den stora fällan, anledningen till att du är här. Den stora frestelsen är att översätta en opersonlig mening med ett konkret subjekt — med du eller de. Men Kako se to kaže är inte Kako ti to kažeš. Så snart du sätter in en person förlorar du den där opersonliga, allmänna betydelsen.
-
Och tvärtom: vid det ömsesidiga se får du inte glömma bort själva se och göra om det till en handling på någon tredje. Vidimo se betyder varandra; utan se kräver vidimo ett objekt — vem ser vi? Låt se bära ömsesidigheten.
-
Låt oss sammanfatta. Opersonligt se: du säger vad som görs, men inte vem — Ovde se ne puši, Kako se to kaže. Ömsesidigt se: två personer gör något mot varandra — volimo se, vidimo se. Fråga dig: finns det ingen alls, eller är det vi två mot varandra? Svaret talar om vilket se det är.