Serbiska possessiva pronomen – moj, moja, moje och resten

Serbiskan har sju possessiva pronomen: moj (min), tvoj (din i singular), njegov (hans), njen (hennes), naš (vår), vaš (er, även artigt ni) och njihov (deras). Det viktigaste att lägga på minnet är att de inte rättar sig efter ägaren, utan efter saken som ägs – ordet böjs i genus, numerus och kasus efter substantivet det hör till. Ta moj. Framför en maskulin sak heter det moj, framför en feminin blir det moja och framför en neutral moje: "moj brat" (min bror), "moja sestra" (min syster). Ändelsen -a för femininum och -e för neutrum känner du nog igen som ett återkommande mönster, och samma princip gäller tvoj, naš, vaš och de övriga. Här kommer det som faktiskt gör det här lättare för dig som har svenska som modersmål: du böjer redan dina possessiva pronomen efter substantivet. Du säger min bror, mitt hus, mina böcker utan att tänka på det. Den vanan är precis rätt instinkt för serbiskans moj / moja / moje – tänk på min/mitt/mina som din brygga in i systemet, så sitter grunden snabbt. Men så kommer skillnaden, och den är värd att stanna upp vid. På svenska är hans och hennes fastlimmade vid ägaren – de ändrar sig aldrig, oavsett vad som ägs. På serbiska gör njegov och njen tvärtom: de böjs efter saken, inte efter ägaren. Det klassiska exemplet är "njen muž" (hennes man). Ägaren är en kvinna, men njen står ändå i maskulin form, eftersom muž (man) är ett maskulint ord. Det är ordet som styr, inte personen. Här måste du alltså släppa den svenska reflexen att hennes är ett oföränderligt ord. Och så ett steg till som svenskan inte har: serbiskan böjer possessivpronomenet även efter kasus. Beroende på substantivets roll i meningen – subjekt, objekt, vem något tillhör och så vidare – byter moj, moja, moje ändelse på fler sätt än bara genus och numerus. Det kommer du att möta efter hand; just nu räcker det att veta att böjningen sträcker sig längre än i svenskan. Det absolut vanligaste nybörjarfelet är att böja efter ägaren i stället för efter saken. Det ger fel "moj sestra" när det ska vara "moja sestra" – sestra är feminint, alltså moja. Vänj dig vid att fråga: vilket ord äger jag, och vilket genus har det? Svaret bestämmer ändelsen. En liten praktisk koppling: vaš motsvarar svenskans er – det du använder till flera personer eller artigt till någon du niar. Då blir "vaš" ungefär som er i "er bil, ert hus, era barn".