Potencijal: serbiskans konditionalis (”skulle”)
Potencijal är serbiskans konditionalis – motsvarigheten till vårt ”skulle”. Den används för artiga önskningar, hövliga frågor och villkorssatser (”om jag…”). Men den byggs upp helt annorlunda än det svenska ”skulle”, och just där ligger utmaningen för oss. På svenska är ”skulle” ett enda oföränderligt ord: jag skulle göra, vi skulle göra, hon skulle göra – ”skulle” ser likadant ut oavsett person och genus, och följs av verbet i infinitiv. På serbiska fungerar det inte så. Där består konditionalisen av två delar som båda böjs. Första delen är en hjälppartikel som ändras efter person, eftersom det är aoristformer av verbet biti (att vara): ja BIH, ti BI, on/ona BI, mi BISMO, vi BISTE, oni BI. Den här tabellen är själva kärnan och bör läras utantill. Andra delen är ett particip på -l (radni glagolski pridev) som böjs i genus och numerus efter subjektet: maskulinum radio, femininum radila, plural radili. Därför säger en man ”Želeo bih kafu” och en kvinna ”Želela bih kafu” (jag skulle vilja ha kaffe). Att verbformen ändras efter talarens kön är något svenskan helt saknar, så det måste man vänja sig vid. Den viktigaste regeln gäller ordföljden: partikeln bih/bi/bismo är en klitika och står på ANDRA platsen i satsen. Jämför ”Ja bih došao” (med pronomenet först) och ”Došao bih” (när satsen börjar med verbet hamnar klitikan direkt efter det). Eftersom svenskans ”skulle” står ganska fritt måste man medvetet hålla koll på den serbiska partikelns plats i början. Tre typiska användningar. Artig önskan: ”Želeo bih kafu” – ”Jag skulle vilja ha kaffe” (mjukare än en rak beställning). Tredje person: ”Ona bi došla” – ”Hon skulle komma”. Fråga: ”Šta biste radili?” – ”Vad skulle ni göra?” (vi → biste). Villkorssatser med ”om” bildas med kad/da: ”Kad bih imao vremena, putovao bih” – ”Om jag hade tid skulle jag resa”. Lägg märke till att konditionalisen dyker upp i båda satsdelarna. Till sist de vanligaste misstagen. Eftersom svenskans ”skulle” är oföränderligt är det lätt att vilja använda bi överallt. I talspråk hör man det, men i vårdad serbiska är det fel: det heter ”Mi BISMO došli”, inte ”Mi bi došli”, och ”Šta BISTE radili”, inte ”Šta bi radili”. Ett annat misstag är att tappa -h i första person singular: det ska vara ”Ja BIH rekao”, formen ”ja bi” finns inte. Glöm slutligen inte participets genusböjning (želeo mot želela) och klitikans andraposition – tre detaljer som genast avslöjar hur säker man är på serbiskan.
Exempel
- Želeo bih kafu. I would like a coffee.
- Ona bi došla. She would come.
- Šta biste radili? What would you do?
Hela lektionen
Allt i videon, som text.
-
Ett pyttelitet ord gör en burdus order till en artig begäran — och det är just där de flesta snubblar.
-
Potencijal är vår skulle-form — för önskningar, artiga begäranden och villkorssatser. Den byggs av två delar: ett hjälpord och ett perfektparticip.
-
Här är hela paradigmet. Ordet böjs efter person: ja bih, ti bi, on bi, mi bismo, vi biste, oni bi. Kom ihåg att första person singular slutar på -h — bih — och i pluralen har vi bismo och biste.
-
Den andra delen är perfektparticipet — formen som rättar sig efter subjektets genus och numerus. Maskulinum radio, femininum radila, plural radili. Sätt ihop ordet och participet, så har du potencijal.
-
Vi börjar med det vanligaste fallet — den artiga begäran. I stället för att säga jag vill ha kaffe säger du det mjukare: Želeo bih kafu.
-
Om en kvinna talar rättar sig participet i femininum — želela — medan ordet förblir bih. Želela bih kafu.
-
Tredje person använder ordet bi. Gissa vad någon skulle göra: Ona bi došla.
-
För artigt tilltal med vi använder du biste. Se upp — biste, inte bi. Šta biste radili?
-
Nu till placeringsregeln. Orden bih, bi, bismo beter sig som klitiska ord — de vill stå på andra plats i satsen. Därför säger vi Ja bih došao, och när satsen börjar med verbet rycker ordet in direkt efter det: Došao bih.
-
Potencijal bär även villkorssatser — det där om. I huvudsatsen står potencijal: Kad bih imao vremena, putovao bih.
-
Och här är den klassiska fällan. I avslappnat tal använder många bi för alla personer — mi bi, vi bi. I vårdat, korrekt tal duger det inte: för mi gäller bismo, för vi gäller biste.
-
Och en sista detalj som avslöjar en talare: i första person singular faller inte -h bort. Inte ja bi, utan ja bih.
-
Kom ihåg: ord efter person — bih, bi, bismo, biste — plus particip efter genus, och allt på andra plats.