Serbiskans «da» + presens som ersättning för infinitiven
På svenska sätter vi utan vidare en infinitiv efter «vilja», «måste» eller «kunna»: «jag vill gå», «jag måste jobba». Serbiskan gör det annorlunda i vardagligt tal: den ersätter oftast infinitiven med «da» + presens. I stället för det lite boksvenska «Hoću ići» säger en serb därför helt naturligt «Hoću da idem» (jag vill gå), och i stället för «Moram raditi» säger han «Moram da radim» (jag måste jobba). Verbet efter «da» är en riktig, böjd presensform som rättar sig efter sitt subjekt i person och numerus. Den viktigaste regeln gäller subjektet. När huvudverbets subjekt och presensverbets subjekt är detsamma är infinitiven fortfarande möjlig, men «Hoću da idem» låter mycket livligare. När subjekten skiljer sig blir infinitiven omöjlig — då krävs «da» + presens. Därför betyder «Hoću da ideš» «jag vill att du går»: presens rättar sig efter andra person. Just detta uttrycker svenskan med en «att»-sats, och på serbiska fyller «da» + presens den rollen. Man kan inte säga «Hoću ići ti»; den enda rätta formen är «Hoću da ideš». Konstruktionen dyker upp efter de verb du använder hela tiden: hteti (vilja), morati (måste), moći (kunna), trebati (böra), željeti (önska). Se hur presens ändras efter person: da idem, da ideš, da ide, da idemo, da idete, da idu. Den bär också råd och mild plikt väl — «Treba da učiš» (du borde plugga) — samt tillåtelse — «Možeš da dođeš sutra» (du kan komma i morgon). Kom ihåg: i stället för infinitiv «da» + presens; låt presens rätta sig efter subjektet; och när subjekten skiljer sig är «da» + presens obligatoriskt.
Exempel
- Hoću da idem. I want to go.
- Hoću da ideš. I want you to go.
- Treba da učiš. You should study.
Hela lektionen
Allt i videon, som text.
-
Hoću ići är korrekt, men låter som hämtat ur en gammal bok. I talspråk säger vi något helt annat.
-
I serbiskan ersätter man väldigt ofta infinitiven med konstruktionen da plus presens. I vardagsspråket är den det naturliga valet efter verb som hteti, morati och moći.
-
Så här ser det ut. Infinitiven ići gör vi om till da idem. Huvudverbet är detsamma, det andra verbet står i presens och rättar sig efter subjektet i person och numerus.
-
Vi börjar med det enklaste. Efter verbet hteti säger vi naturligt: Hoću da idem.
-
Likadant efter morati. Det andra verbet står i presens och rättar sig efter subjektet: Moram da radim.
-
Eftersom presens rättar sig efter subjektet ändras formen efter da beroende på person. För verbet ići ser det ut så här: da idem, da ideš, da ide, da idemo, da idete, da idu.
-
Och nu det viktigaste. Huvudverbets subjekt och presensens subjekt behöver inte vara samma. När de är samma säger du hoću da idem — ja hoću, ja idem. Men vill du att någon annan ska göra något, rättar sig presens efter den andra personen.
-
Så här låter det när någon annan ska göra något. Ja hoću, men ideš ti: Hoću da ideš.
-
Och just här gäller huvudregeln. När subjekten är olika fungerar inte infinitiven — du måste använda da plus presens. Du kan inte säga hoću ići ti; det enda rätta är hoću da ideš.
-
Konstruktionen bär även ett råd eller en mild skyldighet. Efter verbet trebati säger vi: Treba da učiš.
-
Även efter moći för tillåtelse eller möjlighet kommer da plus presens: Možeš da dođeš sutra.
-
Tänk på en sak till. När subjekten är samma är infinitiven visserligen korrekt, men låter formell och boklig. I samtal är da plus presens naturligare — välj alltså hoću da idem i stället för hoću ići.
-
Kom ihåg: använd da plus presens i stället för infinitiven, låt presens stämma med subjektet, och när subjekten är olika är da plus presens obligatoriskt.