Serbiska verbaladverb (glagolski prilog) – formerna på -ći och -vši
Serbiskan har två så kallade verbaladverb, glagolski prilog. Det är oböjliga verbformer – och just det är poängen att hålla fast vid: de ändras aldrig efter genus, numerus eller person. Samma form gäller oavsett om subjektet är han, hon, vi eller de. För dig som har svenska som modersmål är detta lite ovant, eftersom svenskan saknar en riktig motsvarighet. Där vi sätter ihop en hel bisats klämmer serbiskan in samma innehåll i ett enda, oföränderligt ord. Den första formen är nutidsformen, glagolski prilog sadašnji, med ändelsen -ći. Den bildas bara av imperfektiva (oavslutade) verb. Receptet är enkelt: ta tredje person plural i presens och byt ut -u mot -ći. Så blir rade → radeći, idu → idući, piju → pijući, drže → držeći och gledaju → gledajući. Den här formen markerar en samtidig handling – något som pågår samtidigt som huvudsatsens handling. Tänk på den som ett svenskt "medan ...". I "Radeći, slušam muziku" är innebörden "medan jag arbetar lyssnar jag på musik". I "Idući kući, sreo sam ga" pågår gåendet samtidigt som mötet: "medan jag gick hem mötte jag honom". Den andra formen är dåtidsformen, glagolski prilog prošli, med ändelsen -vši. Den bildas tvärtom av perfektiva (avslutade) verb, och utgår från infinitivstammen plus -vši: završiti → završivši, uraditi → uradivši. Vissa verb är oregelbundna, till exempel doći → došavši, och verbet biti har de särskilda formerna budući och bivši. Denna form markerar en föregående, avslutad handling – något som var färdigt innan huvudsatsen tog vid. Den svarar väl mot svenskans "efter att ... hade" eller "när ... hade". I "Završivši posao, otišao je" betyder det "efter att han hade avslutat arbetet gick han". Den kontrastiva bryggan är alltså behändigt enkel: -ći ≈ "medan ..." och -vši ≈ "efter att ... hade". Svenskan har visserligen presens particip ("Gående hemåt mötte jag honom"), men den konstruktionen är formell och sällsynt; i praktiken översätter du nästan alltid med en bisats. Var uppmärksam på registret. Verbaladverben hör hemma i litterärt och formellt språk – i tidningar, skönlitteratur och vårdad sakprosa. I vardagligt tal föredrar serbisktalande nästan alltid en vanlig bisats istället, precis som du själv skulle göra på svenska. Till sist de klassiska fallgroparna. Blanda inte ihop formerna: använd inte nutidens -ći för en handling som redan är avslutad (där ska -vši stå). Bilda inte heller -ći av ett perfektivt verb – formen uradeći finns helt enkelt inte. Akta dig för "dinglande" verbaladverb: det underförstådda subjektet i verbaladverbet måste vara samma som huvudsatsens subjekt, annars haltar meningen. Och glöm inte kommatecknet som skiljer av satsdelen.
Exempel
- Idući kući, sreo sam ga. Walking home, I met him.
- Radeći, slušam muziku. While working, I listen to music.
- Završivši posao, otišao je. Having finished work, he left.
Hela lektionen
Allt i videon, som text.
-
Bisatsen dok sam išao, alltså medan jag gick, kan du pressa ihop till ett enda ord: idući. Idući kući, sreo sam ga. Det är verbaladverbet — ett verktyg som gör ditt språk koncist och elegant.
-
Det finns två verbaladverb. Presensformen, med ändelsen -ći, beskriver en handling som sker samtidigt med huvudhandlingen. Perfektformen, med ändelsen -vši, beskriver en handling som avslutades före huvudhandlingen. Båda är oföränderliga — de byter inte form vare sig för genus, numerus eller person.
-
Skillnaden ligger i tiden. Presensformen är två handlingar som löper i samma ögonblick — medan den ena pågår sker också den andra. Perfektformen är en ordningsföljd: först avslutas den ena handlingen, och först därefter kommer den andra. Därför lyder frågan: samtidigt, eller först det ena och sedan det andra?
-
Börja med presensformen. Du bildar den av imperfektiva verb, utifrån tredje person plural i presens, genom att lägga till -ći på stammen. Rade plus -ći ger radeći. Radeći, slušam muziku. Jag arbetar och lyssnar i samma ögonblick — radeći bär den samtidigheten i ett enda ord.
-
Här är den första meningen från inledningen, nu i sin helhet. Idu plus -ći ger idući — en handling som pågår parallellt med huvudhandlingen. Idući kući, sreo sam ga. Medan jag gick, då mötte jag honom också. Det enda ordet idući ersatte hela bisatsen dok sam išao.
-
Kom ihåg bildningen av presensformen så här: ta tredje person plural, den som slutar på -u, och byt bara ut det -u mot ändelsen -ći. Piju ger pijući, drže ger držeći, gledaju ger gledajući.
-
Nu perfektformen. Den bildar du av perfektiva verb, oftast utifrån maskulinstammen av perfektparticipet, genom att lägga till -vši. Završio ger završivši. Završivši posao, otišao je. Först är arbetet klart, och först därefter går han. Završivši säger tydligt: den här handlingen föregick huvudhandlingen.
-
Ett perfektadverb till, så att du känner ordningsföljden. Av uraditi får du uradivši — en handling som avslutades innan nästa börjar. Uradivši zadatak, legao je da spava. Uppgiften slutförs först, och först därefter följer sömnen. Perfektformen bär alltid det där klart före huvudhandlingen.
-
Här är den största fällan. Presensformen måste beteckna en samtidig handling — aldrig en avslutad, föregående. Om handlingen är klar före huvudhandlingen får du inte säga završavajući posao, otišao je, för det låter som om han fortfarande arbetar och går samtidigt. Det krävs perfektform: završivši posao, otišao je.
-
Den andra fällan ligger i bildningen. Presensformen bildas bara av imperfektiva verb. Av ett perfektivt verb som uraditi finns ingen presensform uradeći — det är inget ord. Perfektiva verb ger bara perfektform: uradivši.
-
Eftersom de är oföränderliga böjs verbaladverben varken efter subjektets genus eller numerus. Samma form gäller för alla. Smejući se, deca su trčala. Subjektet är plural, neutrum, men adverbet förblir smejući se — utan minsta förändring. Det gör det lätt att använda.
-
Låt oss sammanfatta. Presensverbaladverbet på -ći bildar du av imperfektiva verb och med det säger du att två handlingar sker samtidigt — radeći, idući. Perfektformen på -vši bildar du av perfektiva verb och med den säger du att en handling föregick en annan — završivši, uradivši. Båda är oföränderliga. Pressa ihop bisatsen till ett enda ord, så blir ditt språk elegantare.