The dative case (to / for someone)
The dative marks the indirect object — the recipient or beneficiary ('to/for someone'). Masculine and neuter nouns take -u (brat → bratu), feminine -a nouns take -i (sestra → sestri). It also follows prepositions like 'prema' and 'ka' and appears with verbs like dati, reći, pomoći.
Exempel
- Dajem knjigu bratu. I'm giving the book to my brother.
- Pišem sestri. I'm writing to my sister.
- Pomažem prijatelju. I'm helping a friend.
Hela lektionen
Allt i videon, som text.
-
Du ger någon en bok, du skriver till någon, du hjälper någon. Men vem? Detta „vem“ har sitt eget kasus på serbiska — dativ. Missar du det låter meningen fel. Låt oss bemästra det helt.
-
Dativ är mottagarens kasus — den som får något eller som handlingen riktas till. Det svarar på frågan „kome?“ (åt vem?) eller „čemu?“ (åt vad?). Det är det så kallade indirekta objektet: inte det du ger, utan den du ger till.
-
Så här bildas ändelserna. Maskulinum och neutrum får ändelsen „-u“: „brat“ blir „bratu“, „dete“ blir „detetu“. Femininum på „-a“ får ändelsen „-i“: „sestra“ blir „sestri“. Två ändelser — det är dativens kärna.
-
Vi börjar med det tydligaste exemplet — verbet „dati“ (att ge). Du ger en bok, men åt vem? Bratu. Dajem knjigu bratu. „I'm giving the book to my brother.“ „Knjigu“ är det du ger — det är ackusativ. Och „bratu“ är den du ger till — det är dativ, „brat“ plus „-u“.
-
Nu femininum. Du skriver ett brev, och mottagaren är din syster. „Sestra“ tappar „-a“ och får „-i“: Pišem sestri. „I'm writing to my sister.“ Det finns inte ens något ord för „to“ — själva ändelsen „-i“ på „sestri“ bär betydelsen mottagare.
-
Och här det viktigaste verbet att minnas — „pomoći“ (att hjälpa). På serbiska hjälper du inte någon i ackusativ, utan åt någon. Verbet „pomoći“ kräver dativ: Pomažem prijatelju. „I'm helping a friend.“ „Prijatelj“ blir „prijatelju“ — dativ, inte ackusativ. Detta är en fälla som vi ska prata mer om.
-
Låt oss se de fullständiga formerna på ett maskulint och ett feminint namn, så att de fastnar. „Brat“ blir i dativ „bratu“, „sestra“ blir „sestri“, „majka“ blir „majci“ — lägg märke till hur „k“ före „-i“ övergår i „c“.
-
Dativ förekommer inte bara med givande verb. Det kommer också efter vissa prepositioner, främst „prema“ och „ka“, som betyder rörelse i någons riktning: Idem ka gradu. „I'm going toward the city.“ „Grad“ blir „gradu“ efter prepositionen „ka“. Samma gäller „prema gradu“.
-
Det lönar sig att minnas en grupp verb som alltid kräver dativ, eftersom engelskan och andra språk ofta översätter dem med ett direkt objekt. Det är bland annat: „dati“, „reći“, „pisati“, „pomoći“, „verovati“ och „zahvaliti“. Vid var och en av dem hamnar mottagaren i dativ.
-
Och nu den största fällan. Verbet „pomoći“ kräver på serbiska dativ, inte ackusativ. Därför heter det „pomažem bratu“, inte „pomažem brata“. Det är lätt att fela eftersom „hjälpa“ i många språk tar ett direkt objekt — men på serbiska är det mottagaren, alltså dativ.
-
Den andra fällan gäller femininum. Hos substantiv på „-ka“ övergår konsonanten „k“ före ändelsen „-i“ i „c“. „Majka“ blir inte „majki“, utan „majci“. Likadant: „ruka“ blir „ruci“, „devojka“ blir „devojci“.
-
Och ett sista exempel, för att foga ihop allt. Två objekt i samma mening: det du ger i ackusativ, den du ger till i dativ. Dajem deci poklone. „I'm giving presents to the children.“ „Poklone“ — ackusativ, det du ger; „deci“ — dativ, mottagarna.
-
Sammanfattningsvis. Dativ är mottagarens kasus och svarar på „kome?“. Maskulinum och neutrum får „-u“, femininum på „-a“ får „-i“. Verb som „dati“, „reći“ och „pomoći“ kräver det, liksom prepositionerna „prema“ och „ka“. Kom ihåg: pomažeš bratu, inte brata. Nu vet du vem handlingen riktas till.